Varför säger Frankrike nej?

EU verkar nu gå mot en kris. Fransmännen visar upp en ökande skepsis mot förslaget till ny grundlag. Om dagens opinionssiffror står sig kommer omröstningen den 29:e maj att resultera i ett Nej, något som det politiska etablissemanget fruktar mer än allt annat.

Varför växer då nej-opinionen i Frankrike? I grunden handlar om att EU-kritikerna fått ett kraftigt tillskott från den politiska vänstern. EU-kritiken i Frankrike (och i andra EU-länder) börjar få samma politiska profil som i Norden, dvs huvudsakligen en center-vänster rörelse. EUs lagar har gett Europa mer marknad och mindre social rättvisa. Det är den insikten som sprider sig i Frankrike och som får Nej-opinionen att växa.

Man kan vara kritisk till EU av flera skäl. Ett har att göra med överstatligheten, dvs att makten flyttas från de nationella parlamenten till Bryssel. I denna kritik kan man enas från höger till vänster, från moderater till vänsterpartister.

Men det finns också en vänsterkritik. Den går ut på att EU är ett marknadsliberalt projekt, där marknadens friheter går före den sociala rättvisan. Denna åsikt har alltid varit stark i Norden och bekräftades nyligen av t ex tjänstedirektivet eller Vaxholmsfallet. Och nu börjar den att komma till ytan också i Frankrike och andra länder på kontinenten. Stora delar av socialistpartiernas väljare vänder sig nu mot ett EU där man grundlagsfäster marknadens frihet och företräde.

Vad vänstern i Frankrike nu säger är följande: Om vi nu skall ha en konstitution för EU, så låt os se till att vi inte i den skriver in marknadsliberalismen. Samma sak borde vi svenska socialdemokrater kunna säga: Om vi nu skall ha en EU-grundlag, varför då inte klart skriva in t ex att den (och EU-domstolen) inte får ställas över den svenska arbetsrätten. Och varför inte skriva in vår rätt att föra en egen regionalpolitik eller att vi vill behålla t ex Apoteksbolaget? Borde vi inte, likt de franska socialisterna, morska upp oss och ställa det enkla kravet, att EUs grundlag inte får inkräkta på grundläggande värden för den socialdemokratiska ideologin? Kort sagt: borde vi inte börja ställa lite krav på EUs lagar innan vi lydigt accepterar dem?

Sören Wibe

Riksdagsledamot (s)