4. FLYKTINGKRISEN
De senaste årens flyktingkris har visat på EU:s totala
oförmåga till ett gemensamt agerande i en oförutsedd katastrofal situation.
De
enda undantagen är EU:s avtal med det alltmer auktoritära Turkiet samt det
sönderfallande Libyen om att stoppa flyktingar från Mellersta östern respektive
Afrika att nå Europa.
SEUK ställer sig kritiskt till dessa avtal, då det är
uppenbart att majoriteten av de flera hundratusentals flyktingar som nu
"fastnar" i Turkiet respektive Libyen far mycket illa.
Den turkiska regeringen
erhåller flera miljarder euro för sin medverkan och utnyttjar dessutom avtalet
på ett icke lämpligt sätt i sina påtryckningar på EU.
Trots avtalen med Turkiet och Libyen så har EU-länderna Grekland och Italien
fått ta ett orimligt stort ansvar för tillströmningen av flyktingar från
Mellersta östern och Afrika, något som visat på EU:s inneboende svaghet vid
oförutsedda kriser.
EU:s gemensamt beslutade fördelning av flyktingar mellan
medlemsländerna saboteras helt eller delvis av ett antal medlemsländer som
Ungern, Polen och Danmark. Sverige som tidigare varit ett av EU:s mest
"flyktingvänliga" länder vände tvärt under hösten 2015, varvid vårt land nu inte
längre på något sätt kan sägas utgöra ett föredöme för andra.
Sverige har dessutom för första gången på 60 år infört krav på ID-handling vid
inresa från Danmark.
SEUK föreslår:
att EU kraftigt bör skära ner sina bidrag till de medlemsländer som
vägrar medverka till en fördelning av flyktingarna.
att det skall vara möjligt att via svensk utlandsbeskickning söka asyl i
Sverige.
att ID-kontrollerna vid inresa från Danmark avskaffas.