4. FLYKTINGKRISEN

De senaste årens flyktingkris har visat på EU:s totala oförmåga till ett gemensamt agerande i en oförutsedd katastrofal situation.
De enda undantagen är EU:s avtal med det alltmer auktoritära Turkiet samt det sönderfallande Libyen om att stoppa flyktingar från Mellersta östern respektive Afrika att nå Europa.
SEUK ställer sig kritiskt till dessa avtal, då det är uppenbart att majoriteten av de flera hundratusentals flyktingar som nu "fastnar" i Turkiet respektive Libyen far mycket illa.
Den turkiska regeringen erhåller flera miljarder euro för sin medverkan och utnyttjar dessutom avtalet på ett icke lämpligt sätt i sina påtryckningar på EU.

Trots avtalen med Turkiet och Libyen så har EU-länderna Grekland och Italien fått ta ett orimligt stort ansvar för tillströmningen av flyktingar från Mellersta östern och Afrika, något som visat på EU:s inneboende svaghet vid oförutsedda kriser.
EU:s gemensamt beslutade fördelning av flyktingar mellan medlemsländerna saboteras helt eller delvis av ett antal medlemsländer som Ungern, Polen och Danmark. Sverige som tidigare varit ett av EU:s mest "flyktingvänliga" länder vände tvärt under hösten 2015, varvid vårt land nu inte längre på något sätt kan sägas utgöra ett föredöme för andra.
Sverige har dessutom för första gången på 60 år infört krav på ID-handling vid inresa från Danmark.

SEUK föreslår:
att EU kraftigt bör skära ner sina bidrag till de medlemsländer som vägrar medverka till en fördelning av flyktingarna.
att det skall vara möjligt att via svensk utlandsbeskickning söka asyl i Sverige.
att ID-kontrollerna vid inresa från Danmark avskaffas.

Åter