Publicerad i SKD 20090903
Finansminister Anders Borg sade
vid en utfrågning i EU-parlamentet i veckan, att det är för tidigt att
uttala sig om det varit en fördel eller nackdel för Sverige att stå
utanför EMU under finanskrisen. Medgivanden av detta slag från toppskikten
av svenska EMU-anhängare är rätt ovanliga – de brukar ta alla chanser att
sjunga EMU-projektets lov.
Uttalandet kan därför tolkas som en försiktig kritik mot ministerkollegan
Björklund och andra folkpartister, som med anledning av finanskrisen
argumenterat för att kronförsvagningen gör oss fattigare, varför vi bör
söka medlemskap. Borg tycks alltså inte ställa upp på den simpla
folkpartistiska retoriken. Det hedrar honom. Men om finansministern
ställer sig tveksam till folkpartisternas argument, så är
finansmarknadsminister, Mats Odell, som deltog på samma utfrågning som
Borg, direkt kritisk. Han är också varm EMU-anhängare. Men även han visade
prov på intellektuell hederlighet och valde, enligt uppgift i Dagens
Industri, att inte endast förhålla sig neutral i frågan om hur för- och
nackdelar ska vägas, utan påpekade att Sverige vunnit på att stå utanför
EMU under finanskrisen. Kronförsvagningen har stimulerat exporten och
därmed dämpat fallet i sysselsättning och BNP.
Borgs och Odells uttalanden är grundskott mot den folkliga föreställning,
som underblåses av ja-sidans demagoger, att en stark valuta, i alla lägen,
är något positivt. Inget kan vara mer felaktigt. En valuta bör i det långa
loppet varken vara för svag eller för stark. Den bör istället följa
kostnadsutvecklingen i landet relativt kostnadsutvecklingen i omvärlden.
Detta förutsätter att valutaområdena omfattar samma områden som
arbetsmarknaderna – i praktiken följer nationsgränserna – samt att
växelkurserna tillåts flyta.
Men är det inte så att kronan under finanskrisen försvagats mer än vad som
är rimligt utifrån ekonomiska fundamenta? Jo, så är det. Men för det
första skapar detta en välbehövlig stimulans i den svenska ekonomin.
Exportrådet beräknar den årliga vinsten till följd av kronförsvagningen
till 30 miljarder. För det andra, låt säga att Sverige hade varit medlem i
EMU. Då skulle inte endast denna stimulans utebli, utan dessutom skulle
svensk exportindustri få en konkurrensnackdel gentemot världen utanför EMU
till följd av att euron stärkts för mycket jämfört med vad som är rimligt.
Euron har varit övervärderad under hela krisen, kronan har varit
undervärderad. Men får man för ett litet exportberoende land välja mellan
en övervärderad och undervärderad valuta i ett läge av ekonomisk kris, då
faller valet på det senare. En stark valuta är inte en fördel under en
kris. Det som hänt under finanskrisen bekräftar därför att nej-sidan inför
folkomröstningen gjorde rätt analys. Vår frihet från euron räddar nu
tiotusentals människors jobb.