EU
Sju EU-institutioner som du bör känna till
1. EU-PARLAMENTET är EU-systemets enda folkvalda organ med 732 medlemmar som representera politiska partier från medlemsländerna. De formulerar sig sedan i partigrupper.
2. EU GRUNDLAGEN Sveriges politik styrs idag till övervägande del av att EU:s grundlag godkänner och förbjuder lagar. Den består formellt av tre st: EU-fördraget, Funktionsfördraget och Euratomfördraget. Till dessa finns Rättighetsstadgan som innehåller politiska spelregler, dvs. bestämmelser om hur EU-makten utövas i länderna, hur beslut fattas och av vem, vilka institutioner och maktpositioner som ska finnas. Grundfördragen innehåller även en idépolitik; fritt flytta varor, tjänster, kapital och arbetskraft över gränserna. Idéer om effektivitet, storskalighet, likformighet, inflationsbekämpning som ekonomiskt mål. Det finns också ett förbud mot offentliga stöd till verksamheter, pga. att de kan snedvrida konkurrensen. I de senaste fördragen har även förutsättningar skapats för några länder att ”gå före” mot allt fastare sammanslutning.
3. EU DOMSTOLEN övervakar att EU-grundlagen följs och behandlar olika överklaganden om att någon EU-institution, land, kommun, företag eller någon organisation inte agerar enligt fördragen.
4. EU-KOMMISSIONEN består av ”opolitiska” tjänstemän, vilkas ledning är utsedd av regeringarna tillsammans. Kommissionen har ensamrätt på att ta initiativ och författa de lagförslag som ska uppfylla EU-grundlagens idéer. Den formulerar alltså alla nya lagförslag till EU-Sverige. Den kan också besluta i ”mindre viktiga frågor” inom alla områden och på egen hand.
5. MINISTERRÅDET är det högsta beslutande organet. Det består av ministrar från EU-ländernas olika regeringar, bl. a Sveriges Regering. De avgör, ibland tillsammans med det folkvalda EU-parlamentet, om Kommissionens förslag ska antas, ändras eller förkastas. Ministerrådets ställningstagande görs antingen genom att alla är överens eller med kvalificerad majoritet. Länderna har alltså olika ”Röstpoäng” där de större länderna har fler poäng. En viss poängsumma ska samlas ihop för att beslutet ska gälla. På så sätt kan mindre länder tvingas godta beslut som deras folkvalda inte skulle ha tagit.
6. CENTRALBANKEN agerar självständigt och ska minimera inflationen genom penning- (valutan) och räntepolitik. De sköter alltså det som har stort inflytande även på länder som inte infört Euron. Sverige har fortfarande formellt förbundit sig att införa Euron enligt Maastrichtfördraget.
7. EUROPEISKA RÅDET Regeringschefernas toppmöten är med Lissabonfördraget ett eget organ med egen ordförande.
EU-kritisk historia i årtal
Bakgrund
EU startade med den fransk/tyska Kol- och Stålunionen på femtiotalet och var ett resultat av efterkrigstidens konflikter samt för att skapa skydd mot kommunismen. Sverige kunde göra ekonomiska framsteg eftersom vi stått utanför kriget. De nordiska länderna tillsammans kom att utgöra ett ekonomiskt och socialt alternativ till kontinentens överstatliga bygge under lång tid. Vi var inte bara ekonomiskt framgångsrika, via EFTA-samarbetet, utan kunde också visa upp mest sysselsättning, starka sociala skyddsnät och en öppen och obyråkratisk förvaltning. När muren föll 1989 öppnades en möjlighet till nya former av samarbete, men i stället satsade EU-makthavarna på att snabbt inkludera de östeuropeiska länderna. Samtidigt drogs också de nordiska ländernas ledare med, och i all hast inlemmades Sverige bl.a. via en kraftfull folkomröstningskampanj. Nu övertog vi EU:s samlade lagstiftning sedan femtiotalet, med endast snuset som undantag. Svenska makthavare har sedan dess låtit oss glida med i ett ständigt framflyttande av EU-systemets maktpositioner,. Framtidsdebatten har avstannat.
1950. Som första steg mot en europeisk federation, bildades Kol- och Stålunionen mellan Frankrike och Västtyskland. Syftet var bl.a. att skydda länderna mot kommunismen i Östeuropa.
1958. Med Romfördraget bildas EEC (European Economic Community). Sex europeiska stater, med Frankrike och Tyskland i spetsen, upprättar överstatliga institutioner för att främja handelsutbyte och ekonomisk effektivitet genom stordriftsfördelar. Samtidigt antas Euratomfördraget för främjande av kärnkraft.
1960. EFTA bildas av sju länder i norra och centrala Europa (bl. a Sverige) ett frihandelsområde med tullfrihet för varor utan överstatlighet. Eftaländerna blir i decennier Europas framgångsrikaste, med minst arbetslöshet och minsta sociala skillnaderna. Debatt om Sverige ska ansluta till EEC mynnar ut i ingenting, sedan Tage Erlander avvisat en anslutning med hänvisning till neutralitet och sociala konsekvenser.
1965. Fusionsfördraget: gemensamt ministerråd och kommission för EEC, EURATOM och Kol-och stålunionen. (EG)
1970-tal. Debatt om Sverige ska anslutas till EG mynnar ut i ingenting. Sverige lämnade in en ”öppen ansökan”, vilken drogs tillbaka av Olof Palme när det stod klart att planer på bl. a gemensam valuta presenterades. Frihandelsavtal mellan EFTA och EG.
1985. Avreglering av svenska kreditmarknaden. Utlåningen i banksystemet släpps fri. Feldt: ”Socialdemokratin överlämnar efter decenniers segt motstånd en av sina mest symbolfyllda bastioner för styrning av den svenska ekonomin till marknadskrafterna”
1987. Nu tas ett nytt steg inom EG med ”Enhetsakten”, då EG:s grundlagar ändras så att dess institutioner stärks ytterligare för att underlätta styrning mot en gemensam marknad.
1988. Rådet för Europafrågor bildas: ett i tysthet arbetande organ. Inga protokoll eller minnesanteckningar skrevs. Riksdagen beslutar att alla nya lagar ska anpassas till EG:s regler. Ingen offentlig debatt.
1989. Förhandlingar inleds mellan EFTA och EG om ett samlat avtal, EES-avtalet.
1990. Konstitutionsutskottet (med s-majoritet) prickar regeringen för att man hemlighållit utredningar om skillnader mellan EG:s och Sveriges lagstiftning för EFTA-delegationen, samt för att man inte velat lämna ut en förteckning av EG-relevant material. Konstitutionsutskottet uttalar också att det vore önskvärt att verksamheten hos Rådet för Europafrågor fanns dokumenterad på något sätt. Ett ekonomiskt krispaket antas, bl.a. med försämrade sjukförmåner. Som en punkt på slutet ingår att regeringen bemyndigas ansöka om medlemskap i EG, ”med bibehållen neutralitetspolitik”.
1991. Kronan kopplas till ECU:n, den gemensamma valutan i EG:s valutasamarbete. Inflationsbekämpning antas som huvudmål för penningpolitiken, i enlighet med EG:s krav. Riksdagen beslutar att Sverige ska söka medlemskap i EG, anger som förbehåll att neutralitetspolitiken ska bevaras. Regeringen ansöker om medlemskap, ansökan är blank, inte något neutralitetsförbehåll är inskrivet. Regeringen uttalar ”att inga försämringar ska ske”.
1992. EG talar om vilka svenska lagar som främst måste ändras för ett medlemskap. Kopplingen krona, ECU upphör och kronan släpps fri efter att ränterekord med 500 % slagits. Under det gångna året hade arbetslösheten ökat från 2 % till 8 %. Äventyret kostade 60 miljarder kr enligt Riksbanken.
EES-avtal antas av riksdagen. Avtalet innebär att Sverige lovar att ”frivilligt” välja att anta EG-lagarna och att ge dessa företräde när det finns en konflikt med existerande svenska lagar.
1993. Maastrichtfördraget träder i kraft. EG blir EU och får en tydlig bred politisk inriktning. Utrikespolitik, polissamarbete och sikte på gemensamt försvar lyfts fram. Den gemensamma valutan skrivs in med tidtabell för genomförandet.
1994. EES-avtalet träder i kraft i Sverige Förhandlingarna med EU avslutas, Sverige får undantag för snuset och övergångsperioder för att avskaffa vissa miljö- och konsumentlagar. I övrigt måste alla EU-lagar övertas som de är. Sverige begärde inte undantag från EMU. Folkomröstning om EU-medlemskapet. med 52.3% mot 46.8%.
1995. Sverige är medlem i EU.
1997. Amsterdamfördraget antas. EU flyttar fram positionerna.
1998. EMU-anpassande grundlagsändringar genomförs: Riksbanken görs oberoende av regeringen och riksbankschefen görs oavsättlig.
1999. Valutaunionen EMU införs av 12 EU-länder. EU- kommissionen tvingas avgå efter avslöjanden om fusk och bedrägerier
2001. Sverige är för första gången ordförandeland i EU
2002. Ännu en grundlagsändring antas, med stöd av S, Kd och C. Det blir möjligt att överlåta beslutanderätt inom ramen för allt samarbete i EU.
2003. Nicefördraget träder i kraft. EU:s framtidskonvent lägger förslag om en konstitution för EU, som ska ersätta de samlade fördragen. Den ekonomiska politiken med förbud att reglera kapitalflöden och stödja företag, obruten tro på likriktning och storskalighet samt förbud att gå före med miljöregler är inskrivet i konstitutionen. Flera östeuropeiska länder har i förhandlingar accepterat EU:s lagstiftning och folkomröstar till medlemskap i EU. Sverige säger i folkomröstning Nej, med stor majoritet (56%-42%) .till medlemskap i EMU
2005. EU:s konstitutionsförslag röstas ned av folken i Frankrike och Nederländerna. Konstitutionen skrotas inte, utan ”läggs på is”. Sverige lyckas via justitieminister Tomas Bodströms arbete få beslut om datalagningsdirektivet i hela EU. Alla EU-medborgares privata kommunikation via tele och data ska registreras och lagras.
2007. Under Tysklands ledning upptas hemliga förhandlingar för att ”rädda” den nedröstade konstitutionens innehåll. Några iögonfallande symboler tas bort ur texten, som ”tinas upp” och döps om till Lissabonfördraget. Ingen allmän svensk debatt hörs under hela processen. Fördraget undertecknas i december, varefter godkännande ska ske i de egna parlamenten, utan folkomröstningar.
2008. Domar i EU-domstolen slår fast att facken endast får kräva minimilöner för utländska arbetare. Irland röstar nej till maktöverföring till EU och fäller Lissabonfördraget. Irland var enda land som fick folkomrösta denna gång. Irland har en grundlag som kräver folkomröstning för varje steg i att uppge självbestämmandet. Sveriges riksdag godkänner Lissabonfördraget
2009. Tyskland behandlar Lissabonfördraget i sin författningsdomstol och får stärkta lagar till stöd för sitt parlament i EU-frågor. Irland, Tyskland, Polen, och Tjeckien undertecknar fördraget. Fördraget godkänns och träder i kraft 1 december.
2016. Efter folkomröstning beslutade Storbritannien om utträde.
2017. Premiärminister Theresa May anmälde Storbritanniens avsikt att lämna EU
