Om oss – Kort SEUK historia
Våra värderingar
Socialdemokratiska EU-kritiker, SEUK, bildades med främsta syfte att kontinuerligt följa utvecklingen inom EU och med utgångspunkt från socialdemokratiska värderingar söka förhindra en urgröpning av medlemsstaternas nationella beslutanderätt i alla de frågor som inte med nödvändighet måste lösas i ett regionalt sammanhang, t ex miljö- och flyktingfrågan. Den överordnade uppgiften är att KRITISKT granska och bevaka vad som sker i EU.
SEUK medverkade aktivt till att Sverige i folkomröstningen 2003 sade nej till att ansluta sig till EU:s gemensamma valuta Euron. Sverige är ett bra exempel på hur en självständig valuta i kombination med en hållbar ekonomisk politik är det bästa sättet att upprätthålla en stabil ekonomisk utveckling och en hög sysselsättning.
Demokratin har urholkats till följd av att flertalet av de beslut som tidigare fattades i den folkvalda riksdagen nu fattas i slutna och icke folkvalda organ inom EU.
Vi tar avstånd från de krafter som försöker förena EU-kritik med högerpopulism och främlingsfientlighet SEUK är motståndare till en supermakt och förespråkar istället ett jämlikt samarbete mellan självständiga stater både i Europa och med länder i andra världsdelar. Folkstyre i stället för supermakt
Hur bildades SEUK?
Socialdemokratiska EU-kritiker bildades efter EU-medlemskapet 1994. Organisationens uppgift var att bevaka EU-frågorna ur ett kritiskt perspektiv. EU skulle baseras på mellanstatlighet i stället för överstatlighet.
Organisationen Socialdemokrater mot EMU bildades formellt i januari 2003 med Sören Wibe som ordförande.
Ett startskott för Nej-sägande framstående socialdemokrater blev Leif Pagrotskys artikel i Tiden den 6 april 2003. Därefter följde ett stort antal socialdemokrater som gick ut på nej-sidan: Birgitta Dahl, Lena Sommestad, Morgan Johansson, PO Edin, Britta Lejon, Rudolf Meidner, Dag Larsson, Margareta Winberg, Marita Ulvskog m fl.
Stefan Carléns och Börje Kraghs böcker samt hemsidan tillhörde de sakligt bästa som producerades på nej-sidan.
Ett EMU-medlemskap (Europeiska Monetära Unionen) innebär en större risk för de mest utsatta på arbetsmarknaden, de med lägst utbildning och lägst inkomst- Detta pga. att arbetsmarknaden blir mer instabil om växelkurs och ränta inte kan anpassas till svenska förhållanden.
Illustratör Lars-Erik Håkansson, Lehån, bidrog med sin bl a ovärderliga tecknade bild av Moder Svea fjättrad till Euron.
Folkomröstningen om Euron
Folkomröstningen om Euron (EMU) hösten 2003 är en vändpunkt i svensk politisk historia. Svenskarna har traditionellt hyst förtroende för sina makthavare och därför fogat sig i deras beslut. Så blev det inte denna gång. Det blev ett rungande nej trots att makthavarna ville ha ett ja.
I EMU frågan stod i stort sett hela etablissemanget på ja-sidan. Fyra av de sju riksdagspartierna och däribland de tre största – socialdemokraterna, moderater och folkparti – stod för ja och bakom sig hade de hela nästan hela pressen och därtill kampanj och utredningsresurserna i näringslivets och jordbrukets organisationer och i stor utsträckning också regeringskansliets. Ja-sidan kunde kasta in obegränsat med pengar och hemlighålla omfattningen. Nej-sidan hade mycket små ekonomiska resurser men gott om engagerade medborgare som arbetade mer eller mindre ideellt. Ändå blev det alltså en brakseger för nej-sidan. Demokratin levde och förde engagerade medborgare i kontakt med varandra över parti- och blockgränser. Demokratin och självständigheten var de två viktigaste frågorna för dem som röstade nej.
.
